påsk

Påsken hade börjat, denna kyrkans högtid, då det kändes som hon växte fast i kyrkbänken. Vissa söndagar kunde hon slippa följa med på någon av mässorna men inte under påsken. Under morgonmässan, högmässan med nattvard och kvällsmässan, skulle hon sitta på första raden, i sin svarta taftklänning och med sorgeflor för ansiktet. Makens predikningar var långa, hans betraktelser och tankar svavelosande och högtravande. Mellan hans egna gärningar och hans förmaningar till församlingens fårskock gick som en djup ravin.
Hon fingrade förstrött på handledens blålila svullnader och stämde upp i "Härlig är jorden..."