På ett villkor, sa han, ska du få gå ensam, du ska gå barfota och du ska vara hemma om en timma. Hon fick bråttom att göra sig klar, minuterna tickade och hon skulle inte kunna springa på vägens vassa stenar. Å hon ville så gärna träffa honom igen, mannen som kom till henne i drömmen.
Han som hon träffat då hon smög ut utan tillåtelse, han som var både öm och brutal, både lekfull och bestämd; den vackraste man hon skådat.
Jag tror hon lurar sig.
SvaraRaderaDet var spännande skrivet! Förstår hennes känslor.
SvaraRaderaJa, jag tror som Kalle... det osar lite katt här. Hur ska det gå?
SvaraRaderaPs! Tröttna inte, utan håll ut och fortsätt ända till slutet. Muta med choklad om det behövs! ;)
SvaraRaderaHåller med KB et al.
SvaraRadera