Jag känner mig övervakad av de professionella, de som tror att de vet vad som är bra för alla. Inte vad som är bra för den enskilda individen, utan för ALLA.
"Vi har våra regler" säger de, som om om regler är något som skapades samtidigt som jorden. Du måste anmäla dig, du måste göra som vi säger, vi vet bäst vad som är bra för dig. Det som är bra för ALLA är bra för dig.
"Nu hör du av dig till oss var 6:te vecka och rapporterar hur det går, och glöm inte- att ska du få något bidrag, så gör du som vi säger."
Hur kan dessa människor vara så förmätna att de tror de vet vad som är bäst för mig? för dig? Är vi bara fyrkanter i en lång rad, utan egen historia, egen IQ, utan en för individen unik personlighet- bara gråa fyrkanter, som mäste övervakas för att inte göra något otillåtet.
Ger man oss lillifingret tar vi hela handen - vi ljuger, stjäl, vilar, latar oss om man inte ständigt har ögonen på oss.
Kan det vara så att på sig själv känner man ändra? Är det beslutsfattarna kanske som är lata, stjäl och ljuger?
Inga problem textmässigt alls tycker jag. Jaget i texten känner sig orättvist behandlad, vill bli behandlad som en individ, men drar samtidigt alla beslutsfattare över en kam trots att skillnaden torde vara lika stor mellan individerna där.
SvaraRaderaJag tycker mig höra en röst som vill bli hörd och tänker på den gamla 70-tals låten åhh åhh tjejer vi borde höja våra röster för att höras.Så kom igen!!
SvaraRaderaJa, dessa myndigheter. På sig själv känner man andra heter det ju, och det passar faktiskt bra in i det här sammanhanget. Pia
SvaraRaderaTycker mig känna igen situationen. Drumalex är lite orättvis, tycker jag. Det är de som myndighetsutövar som måste går efter sina regler, ingen flexibilitet. Myndigheten har ett övertag och har makt över individen. Tråkigt att mna utgår ifrån att om individen KAN fuska så gör man det. Men jag är ju inte precis objektiv ;-)!
SvaraRadera