Att ta emot är nog det svåraste jag vet- jag är uppfostrad med att har man fått något ska det återgäldas.
Jag har fått lära mig att visa tacksamhet men därmed inte sagt att jag oreserverat ska glädja mig åt en gåva.
I min familj ger man inget för att man vill, för att man tycker om att ge, man ger för att man måste.
Bjuder man på mat, är det inte för att det är roligt att göra någon glad, att visa omsorg utan för att man anser att det krävs av en.
Det har tagit lång tid för mig att tänka om, att våga ta emot och ge oreserverad glädje, kärlek omtanke och värme.
Det är mycket från förr som lever kvar i oss, vare sig vi vill eller inte. Svårt när man vill känna den där glädjen men inte kan, vad ska man göra åt det?
SvaraRaderaDet är många som delar din erfarenhet.Men det är fantastiskt att fatta ett beslut om ny inriktning på livets stig. Bon courage. Du komer att lyckas fint.Hoppas det inte blev för personligt jag har skrivit som om texten vore du.Men det behöver den ju inte vara.
SvaraRaderaSvårt att bryta sig loss från sådant vi lärt oss för länge sen, som inte alls behöver vara positivt.
SvaraRadera