Hon satt ensam kvar i fikarummet. Hon var inte längre med i de populäras skara. Hon var inte längre den man flockades runt, chefernas gunstling, massmedias favorit.
Ute i koridoren stod två kollegor och pratade, om henne, om hur hon gått bakom ryggen på sin chef, om hur misslyckad hon var i sitt arbete.
Rykten gick om att hon hade psykiska problem, att hon drack för miycket. Ingen orkade, ville, vågade ifrågasätta saningshalten, i varje fall inte efter ett samtal med klinikens chef.
Den sortens påhopp finns det alltför gott om. :(
SvaraRaderaAldrig är man så ensam som i den situationen. Mobbing kallar jag det.
SvaraRaderaEtt väldigt viktigt tema att skriva där allt för många har erfarenheter.
SvaraRaderaMin mamma blev mobbad på sitt jobb utan att egentligen någon annan orsak än avundsjuka från en kollega fanns.
SvaraRaderaMamma blev ledsen och hatade sitt älskade jobb, och bytte till slut ställe att jobba på.
Nu är allt lugnt!
Vuxenmobbing är ett tungt ok att bära. Egentligen är mobbing på arbetet är ett ledningsproblem.
SvaraRaderaSamtidigt har du den ledning du förtjänar.
Tyckte Razaha´s mor gjorde rätt som bytte.
Tungt att hamna i den sitsen. Svårt att komma ur också, det blir legitimt på något konstigt sätt att haka på. Klassiskt, känslan av att tillhöra en grupp genom att utesluta någon annan.
SvaraRadera