förståelsens krokiga stig

söndag 23 maj 2010

äkta kärlek

Ella, två år, rusar emot mig
hon kramar mina ben,
och lindar sina mjuka armar runt min hals,
tar mitt ansikte mellan sina händer och ger mig en puss.

Hon sätter sig i mitt knä,
och lägger sin kind mot min
kryper upp bredvid mig i soffan, nära nära
tar sin tumme, och jag njuter
i den stunden finns jag till genom hennes värme och obetingade kärlek

1 kommentar:

  1. Mm, det är kanske den största kärleken. Känna barnet nära, nära. Får mig att längta. Både bakåt och framåt :)

    SvaraRadera