Jag fyller min gamla kaffebryggare med vatten, häller tre mått i filtret och funderar över ordet - förlora är ett mångfacetterat ord, att förlora en tvist, att förlora respekt, att förlora en vän. Jag vill fortsätta på det tema jag haft denna vecka, hur kan jag väva in ordet förlora? Jag vill i mina små betraktelser hitta en förståelse för mina föräldrar, väva in dem i ett historiskt släktsammanhang, som jag har fragmentarisk kunskap om.
När förlorade de varann? Var det när jag föddes? Var jag en ovälkommen inkräktare? För mamma absolut, jag blev en konkurrent om pappas kärlek. Hon ville inte ha några barn och absolut inte en flicka. Pappa välkomnade mig, så länge jag var ett lydigt och tyst barn, som bekräftade honom, sedan förlorade vi varann.
I 45 år levde mina föräldrar tillsammans utan att se varann, utan att lyssna på varann. De sökte förtvivlat bekräftelse hos varann, men ingen av dem hade förmågan att ge den andra/andre bekräftelse.
Ingen av dem blev som barn älskade för sin egen skull, ingen av dem hade en mamma som såg dem, båda hade på olika sätt frånvarande pappor.
Kanske förlorade de aldrig kärleken, kanske fick de aldrig uppleva den tillsammans...
när forl
Hoppas att du sätter ihop denna berättelse till en enda lång sen?
SvaraRaderaTänk så intressant det är med vardagligt småprat samtidigt som sysslor görs. Tankar som förlorar sig iväg för att skapa en ny syn från ett annat håll. Förlorad i historien *ler* Hur skriver man positiva ord utan att tjata om samma sak hela tiden. Jag vet ... texten berör/kram
Mycket starkt och gripande. Ordet förlora kan en reflektera kring länge.
SvaraRaderaJag fångades av texten och vill läsa mer!
Mycket stark och gripande. Ordet förlora kan en reflektera kring länge.
SvaraRaderaJag fångades av texten och vill läsa mer!
Vemodigt med dina föräldrar (och dig),precis som att jag tycker att ordet "förlora" har något vemodigt över sig.
SvaraRaderaSånt man funderar på när det är för sent.
SvaraRaderaGräv vidare. Du skriver så bra denna vecka.
SvaraRadera