Livet har emellanåt varit tufft, men tack vare det, så har jag varit tvungen att omvärdera mycket, och är på väg att skapa mej ett liv jag känner mig tillfreds och harmonisk med. Det är en krokig och ibland väldigt stenig väg, men ack så vackra omgivningar.
tisdag 12 januari 2016
stirra; del 2
Han kunde sitta i timmar och stirra rakt framför sig, käkarna malde och ansiktet utstrålade bitterhet och tillbakahållen ilska. Hela köket, där han satt vid köksbordet och rökte, nej hela lägenheten, genomsyrades av hans motvilja, hans besvikelse. Besvikelse över att livet inte alls blev, som det utmålats för honom när han var ung. Pojken, som fick läsa vidare, som var intelligent. Pojken, som tog realen, som skulle ut på sjön, korsa ekvatorn och delta i Finska vinterkriget. Pojken, som skulle bli en kraftkarl, som sin pappa, fast nykter. Pojken, som fick tuberkulos, och vare sig fick göra värnplikten eller gå ut på sjön. Han satt nu i köket och väntade på att frun skulle få potatisen färdiga, så han kunde äta och cykla tillbaka till jobbet, som kontorsslav på Lantmännen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Detta var det bästa som jag har gjort på länge att gå med i Skrivpuff. Fantastiskt bra ordat och verklighetstroget/ kram
SvaraRaderaBra! Är det så illa att vara på kontoret på Lantmännen?
SvaraRaderaJättebra
SvaraRaderaInstämmer i hyllningskören.
SvaraRadera