stirra; del 2

Han kunde sitta i timmar och stirra rakt framför sig, käkarna malde och ansiktet utstrålade bitterhet och tillbakahållen ilska. Hela köket, där han satt vid köksbordet och rökte, nej hela lägenheten, genomsyrades av hans motvilja, hans besvikelse. Besvikelse över att livet inte alls blev, som det utmålats för honom när han var ung. Pojken, som fick läsa vidare, som var intelligent. Pojken, som tog realen, som skulle ut på sjön, korsa ekvatorn och delta i Finska vinterkriget. Pojken, som skulle bli en kraftkarl, som sin pappa, fast nykter. Pojken, som fick tuberkulos, och vare sig fick göra värnplikten eller gå ut på sjön. Han satt nu i köket och väntade på att frun skulle få potatisen färdiga, så han kunde äta och cykla tillbaka till jobbet, som kontorsslav på Lantmännen.