I båda släkterna spelade alkoholen en stor roll. Hans pappa var en sjöman och rallare, som kom vandrande ner från Norge till den halländska fiskebyn. Där charmade han farmor och hon övergav den man hon var ämnad åt. Äktenskapet blev stormigt, fem barn fick de, 2 pojkar och 3 flickor. Min faster hittade sin pappa full, sovande i en snödriva, efter den dagen talade hon inte mer med honom. Äldste sonen tog över efter farfar, som fiskare och alkoholist. Pappa skötte sig lite bättre, det tog många år innan alkoholen tog över hans liv.
Hon, det vill säja min mamma, kom från en fortfarande ökänd släkt i Halland, där alkoholen spelat en mycket stor roll, för männen i min mormors släkt. Själv var mamma så gott som helnykterist, däremot knaprade hon glatt lugnade tabletter, långt innan det blev ett populärt sätt att bedöva sig på.
Ingen av dem hade lärt sig att bejaka sina känslor, de orden fanns inte i vokabulären hos mina gamla släktingar, man sa inte heller jag vill, jag kan. Man drack, var deprimerad, gifte sig med känslomässigt stympade män och spelade friskt med skuld- och skamkorten.
I min vilsenhet förde jag traditionerna vidare, men det är en annan och senare historia.
Rätta på första raden till i båda släkterna spelade alkoholen en stor roll. Gör samma hos mig när du upptäcker fel *tack*
SvaraRaderaDenna sjukdom är verkligen en svår sjukdom. Att ärva dessa egenskaper är inte alls lätt för någon. Knaprande av tabletter istället för att söka orsak på djupet, det är svårt än idag.
Bra text med många vinklar om hur vardagen ser ut för många/ kram
Sorglig text, men väldigt sann! Bra!
SvaraRaderaBra skrivet. Tänkvärd text. Alkohol och lugnande. Två sidor av samma mynt, tänker jag.
SvaraRaderaBra!
SvaraRadera